3. Kulturen, boendekulturen och anpassningsprocessen
3.1. I förändringarnas villervalla
Byte av levnads- och studiemiljö betyder anpassning till något nytt och annorlunda. Förändringen är dessto större ju underligare och mera annorlunda den nya levnadsmiljön är. Den unga som flyttar hemifrån för att studera går igenom en ansenlig förändring, när levnadsmiljön, vänkretsen, dagsrytmen och många andra saker förändras. På samma sätt måste studerande, vilka rör sig mellan olika länder, vänja sig vid många nya saker. Den nya kulturens språk och kommunikationssätt är ofta obekanta, studiekulturen avviker från den man vant sig vid, och de grundsaker som överhuvudtaget har med levnad att göra fungerar inte på samma sätt som hemma.
Att anpassa sig till en obekant kultur och ett obekant ställe är inte bara en fysisk förflyttning från ett ställe till ett annat, utan det är också en mental process. De handlingssätt man vant sig vid gäller inte mera och det tar sin tid att lära sig nya rutiner och traditioner. Man måste förstå och bli förstådd på rätt sätt. Man måste se nya betydelser i bakgrunden av människors handlingar. Man måste bedöma på nytt de lärda tolkningsmekanismerna och de åtgärder och aktioner som följer tolkningarna. En vuxen, fullt handlingskraftig högskolestuderande kan bli ett litet barn borttappad från sin mamma, sitt modersmål och sin kultur, men som ändå förväntas uppföra sig som en mogen vuxen studerande. Både omgivningen och den studerande har dessa förväntningar: man har kommit hit för att lyckas och inte för att fumla eller lida av hemlängtan.
3.2. Anpassning till kulturen är en process
Det är klart att en radikal förändring av omgivningen också påverkar humöret. Toleransen för stress och osäkerhet är på prov, när man varje dag blir tvungen att ifrågasätta den egna erfarenheten och de bekanta handlingssätten. Ofta händer det också att tröttheten slår till i något skede: det inre orkar inte mera ens försöka lära sig något nytt. Då har man nått bottenläget av kulturchocken. Man börjar fundera på om det sist och slutligen var en bra idé att komma till Finland. Hemlandet och de bekanta mönstrena stiger i tankarna fram som ett paradis och hemlängtan plågar. Finland och finländarna irriterar, och det måste man också få säga, vilket i sin tur försvårar anpassningsprocessen. Det bästa sättet att lära sig lokala traditioner skulle vara att bekanta sig med lokalbefolkningen. Att knyta vänskapsband försvåras förstås om man jämför och förvånar sig över finländarnas seder och bruk.
Ibland yttrar sig symptomen som sjukdom och trötthet, man drar sig undan, och dylikt. Alla reagerar förstås på sitt sätt. Ens rumskompisar är oftast de första som märker om saker inte ligger rätt till i grannrummet. Det är bra och önskvärt att man erbjuder hjälp innan saker och ting försämras.
Det är alltid individuellt när det möjliga bottenläget kommer emot och hur hårt den slår till. Man kan inte förhindra eller avskaffa kulturchocken, men de som går igenom en sådan här process bör veta att de inte är ensamma i sina tankar och sinnestämningar, och att det är fråga om en ganska naturlig process som nästan alla som rör sig mellan kulturer går igenom.
3.3. Boendet och anpassningsprocessen till kulturen
Även de som bor i mångkulturella studentkollektiv bör veta om anpassningsprocessen till kulturen. Den påverkar också kollektivets atmosfär och stämning. Rumskompisar till studerande som åker upp och ner på berg-och-dalbanan kan ibland vara förundrade över de utländska studerandenas sinnestämningar och reaktioner. Ibland kan de bero på en fullständigt naturlig anpassningsprocess.
Alla hämtar med sig sina egna sätt att leva, bo och förhålla sig till rumskompisar. I dessa kombinationer finns det många variabler: språken, kulturerna, personliga egenskaper, förväntningar, mottaglighet, orsakerna till att man kom till Finland osv. Det är självklart att det är annorlunda att bo i en mångkulturell cellbostad än i en bostad med bara finländare.
Upp
